Din levande, flödande kropp

"Jag är inte så intresserad av ben och muskler längre"

Orden som jag hör mig själv säga till den som har gett mig förtroendet att undervisa i praktisk anatomi på danslinjen de senaste åren.

Man kan förstå sin kropp på många olika sätt och från många perspektiv, och det traditionella i vår del av världen är att vi plockar isär och tittar på ben och muskler och deras funktion. Vi tränar olika muskelgrupper och byter ut leder - lite som om vi hade att göra med en maskin.

I min roll som Alexanderlärare handlar det väldigt lite om alla separata delar och väldigt mycket om den helhet som vår kropp är. Och jag har haft mycket hjälp av att titta på de separata delarna för att förstå helheten bättre, men i slutändan så handlar det ändå alltid om att bebo sin kropp och bli medveten om sig själv och hur man med medvetenhet och närvaro kan påverka kroppen på det mest subtila sätt man kan tänka sig.

Det är något väldigt märkvärdigt och fascinerande som händer när man ger en lektion och exempelvis säger till eleven när de ligger ner: "kan du tänka att dina knän har en riktning mot varsin punkt i taket" och nästan innan man hunnit säga klart meningen så noterar både jag och eleven hur knäna plötsligt har en riktning och ett flöde uppåt mot taket och benen har fått mer liv och energi i sig. Och allt det här händer utan att GÖRA något. Utan manipulation.

Det här är ofta väldigt svårt att förstå för oss som är tränade att påverka vår kropp med ganska stora och trubbiga metoder. Det är stretching och styrketräning, ofta utfört på ett sätt som om kroppen var just ett objekt eller en maskin som ska underhållas.

Tidigare har jag tänkt på förklaringsmodellen som om vi har en muskelkostym som hänger ihop och som vi påverkar med våra tankar och att anledningen till att jag kan med händerna på någons nacke om ländryggen är spänd handlar om just detta, att man inte kan separera en ände av muskelkostymen från den andra. Men det har ändå känts som om den förklaringen haltar.

På senare tid har jag börjat läsa på om fascian och ny forskning om fascian och här känns det som om det finns en förklaring på vad det är jag egentligen känner och vad det är som vi kommunicerar med när vi tänker våra riktningar i Alexandertekniken.

Traditionellt när man obducerar en kropp och lär sig om anatomin, så har fascian, det som omsluter allt hamnat i papperskorgen som något oviktigt. Man har fokuserat på muskler. Men den senaste forskningen visar hur det här enorma organet omsluter allt, ner på cellnivå, och hur det flödar och rör sig och innesluter både nerver och blodkärl. Jag citerar från Fasciaguiden: ”Den traditionella bilden av kroppen tar inte hänsyn till att kroppen lever och att det finns ett utrymme mellan alla celler där det är ett konstant flöde. Det är i den miljön som all kommunikation och integration sker, från cellmigrering till immunförsvar till utrensning av slaggprodukter.”

Ju mer jag tänker på det, desto mer verkar det troligt att det är genom flödet i fascian som jag lägger märke till en spänd fotled eller en låst skuldra, trots att jag har mina händer någon HELT annanstans på kroppen.

Och vi kan påverka det här flödet! Genom att skala bort bruset och bli mer närvarande i oss själva och i vårt utrymme!

Än är jag bara i början av att lära mig om det här, och det känns otroligt spännande att fortsätta utforska det här som kanske kan vara det som, med fortsatt forskning, knyter ihop västerländsk och österländsk medicin och gör människan till en flödande levande enhet!

Hur reagerade då min uppdragsgivare? Hon tittade till lite extra på mig och sa sedan som tur var: ”Jag litar på dig”

Hur landar de här tankarna i dig?

Om du vill veta mer om fascia så rekommenderar jag att du lyssnar på podcasten "Fasciaguiden" Länk här