Flow, flöde och vågrörelser

Det senaste halvåret har mycket i mitt liv och mitt arbete handlat om flöde och vågrörelser. Tillsammans med mina elever har vi utforskat vad det innebär att låta andningen skapa en vågrörelse eller ett flöde i hela muskelkostymen. När jag först introducerade den här tanken för mina elever trodde jag att det skulle vara svårbegripligt och svårt att upptäcka, men det gick förvånansvärt lätt och de flesta förstod precis vad det handlade om på en gång.

Det är enklast att förnimma det när man ligger ned eftersom det då är lättare att bara låta sig bäras av underlaget utan att man försöker hålla upp sig. När man ligger stilla och lämnar sig själv ifred, då är det en rörelse i kroppen som är mer märkbar än andra, och det är andningen. Om man då inte håller fast sig i lederna eller de stora muskelgrupperna, då skapar andningen en vågrörelse genom hela muskelkostymen. I någon mån kan man säga att man andas med hela kroppen. Men inte genom att man drar in luft eller blåser ut den, utan genom den rörelse som skapas i bröstkorg och diafragma och som man sedan kan låta fortplantas genom hela kroppen.

Något som jag börjat upptäcka mer nyligen är de yttre effekterna av denna vågrörelse. Eller jag kanske ska säga, förlängningen av denna vågrörelse ut i omvärlden. Det har på sistone blivit väldigt tydligt vad det innebär att följa den här vågrörelsen i de händelser, tankar och idéer som uppstår i ens liv. Jag har börjat bli tydligt medveten om när en idé kommer och om den idén har någon kraft bakom sig så har jag istället för att sätta mig ned och analysera och ”boxa in” den, hängt på och låtit mig surfa på vågen – dvs använda min egen medvetenhet om vad jag gör till att stärka idén och stå på toppen av vågen istället för att bara flyta med, eller kanske till och med stoppa upp flödet genom att försöka få den att stanna och bara ”vänta lite…”

Som det så ofta är med sådana här insikter så spiller de över på alla möjliga områden och det mest aktuella för mig var idag när jag var ute med hunden i skogen och sjöng för full hals (as you do 😉 ). Plöstligt förstod jag att jag har en tendens att stoppa andningens flöde när jag sjunger när jag går från en ton till en annan, eller från en stavelse till nästa! Sjungandet blir en slags ”stop and start” om och om igen som stryper flödet. Detta är en vana som jag har tampats med länge och som jag får syn på från olika synvinklar hela tiden och är någonting som gör att jag kan bli väldigt trött i rösten. Jag fick glimtar där och då i skogen av hur det skulle kunna vara och fungera om jag lät flödet vara där hela tiden – fantastiskt och underbart!

Nu på tåget till Stockholm ser jag hur de här upptäckterna om flöde har matat in i varandra och skapat en synkronicitet på många områden i mitt liv.

Känner ni igen er? Var hittar ni flow och flöde i era liv? Och kan det i så fall spilla över på andra områden?